Vad är problemet?!
Har faktiskt gått och funderat ett tag på en sak.
Som ni vet har jag ju gått ner en hel del i vikt så jag har liksom återuppväckt mitt begär för snygga kläder :)))
Va tidigare i veckan på H&M en sväng efter skolan. Hittade ett par riktgt snygga beiga vardagsbyxor och tänkte jag provar. De va inte så farligt dyra och jag har ju gått ner en massa i vikt så nu borde jag ju faktiskt komma i deras byxor tänkte jag och styrde kosan mot provrummen. Sliter av mig väska, jacka, skor och annat för att genast hoppa i byxorna för som jag såg det så skulle de ju passa.
Men besvikelsen växte när jag började närma mig låren, det började ta emot och helt stop blev det under magen (ja jag säger under magen för den hänger fortfarande ner, fast mindre idag, haha). Jag har alltså kämpat bort 15kg från min förbannade kropp (kan vara mer för jag har inte vägt mig på typ 2 månader nu) och kommer FORTFARANDE inte i deras förbannade jävla byxor rent ut sagt!! Hur jäkla smal måste man vara för att få på sig det de säljer???? På gränsen till undernärd eller?
Jag va så fruktansvärt besviken att jag inte ville leta efter något annat utan gick därifrån efter det.
Visst de har sin B.B-avdelning men jag Vägrar att handla där längre när jag väger runt 88kg, det ska jag fan inte behöva!
Gick istället till Gina tricot för att trösta mig lite och kanske hitta något där. Mycket riktigt. Springer på ett par armygröna tights (färgen heter burned olive, orkar inte fota dem just nu) som i alla fall jag tycker va lite biker-inspirerade. Passade de? Klart de gjorde :)) Även fast de va dyra enligt mig så köpte jag dem...bara för att liksom.
När jag sen idag är inne på det andra Gina tricot vi har där jag bor så snubblade (läs: slet som en smått psykotisk galen person...kan verkligen inte behärska mig när jag letar kläder och jag dessutom har råd att köpa det utifall att jag skulle hitta något, haha) jag över ett par svarta finbyxor i en ganska cool modell men ändå rätt vanliga. Letade fram största storleken och tänkte prova för att se hur mycket mer jag kan tänkas behöva gå ner för att få på mig deras största storlek.
Jag behövde inte vänta länge för de passade idag!!!!!!!
Jag blev så glad att jag köpte de utan att varken tänka på pris eller vad jag egentligen ska ha de till...bara för att liksom. Som för att göra ett statement till H&M (as if they care?)
De kostade 399:- och jag kommer att lämna tillbaka dem imorgon för jag känner mig själv och kommer nog inte använda de allt för mycket, behöver pengarna till något annat.
Det verkade ju klart vara min dag så jag tog även en sväng till Cubus. Hittade som ni såg innan klänningen på rea och gick också förbi jeansen....där hittade jag ett par i Harem-modell och letade även där upp största storlek (44) och gick och provade. De passade inte bara bra, det fanns även marginal, kvävdes inte av att ha de på mig, fick inte den klassiska 2-magade-magen som man får av för tighta byxor och heller inte någon kameltå. Det betyder alltså att jag INTE behöver ha långa stora tröjor över för att dölja mage + kameltå som jag i vanliga fall behöver/behövde...HAHA! H&M sug på den!!!!!!!!!!!!!!!
Så vad kan vi då dra för slutsats av detta?
Till saken hör att byxorna som jag köpte från Gina idag, finns redan i min garderob hemma fast i annat mateial.
Bara det att de andra paret är inhandlade på H&M förra sommare....från B.B-avdelningen, i storlek 48!
Alltså är det bara JAG som tycker eller är det helt åt helvete? Seriöst?!
Jag har alltid försvarat H&M i vått och torrt men jag känner mer och mer för att helt bojkotta de och aldrig mer gå dit.
Vill de att unga tjejer ska känna sig feta, att de måste gå upp i storlek utan att det egentligen behöver vara så?
Jag vet flera av mina kompisar som nästan börjat gråta (jaja ni fattar vad jag menar) då dom kanske måste köpa en tröja i stl L, när de faktiskt är normalviktiga, sunda tjejer. De fattar inte alltid att det är H&M's fel, istället tror de att de blivit tjocka helt plötsligt.
Har jag fel när jag säger att det är vidrigt?
Hur kan jag på flera klädkedjor ha deras kläder (inga big size-affärer här inte) men när jag kommer till H&M så måste jag gå till Tjockis-avdelningen och dessutom gå UPP i storlek.
Det är ju heeeeelt sjukt. Ska man skratta eller gråta?
Det är hemskt!
Usch, vad upprörd jag blev nu...igen!!
Jag har inget klämmigt att avsluta detta inlägg med, jag är bara helt fågel-holk över hela grejen.....
Vad tycker ni? Ska det vara så här?
Jag vill dock poängtera att jag pratar om Byxor nu, övriga kläder på H&M som toppar, klänningar osv passar, det är just byxor som är problemet där.
Vore superkul om ni skriver vad ni tycker, kanske bara jag som blir upprörd?
Kram banan!
Som ni vet har jag ju gått ner en hel del i vikt så jag har liksom återuppväckt mitt begär för snygga kläder :)))
Va tidigare i veckan på H&M en sväng efter skolan. Hittade ett par riktgt snygga beiga vardagsbyxor och tänkte jag provar. De va inte så farligt dyra och jag har ju gått ner en massa i vikt så nu borde jag ju faktiskt komma i deras byxor tänkte jag och styrde kosan mot provrummen. Sliter av mig väska, jacka, skor och annat för att genast hoppa i byxorna för som jag såg det så skulle de ju passa.
Men besvikelsen växte när jag började närma mig låren, det började ta emot och helt stop blev det under magen (ja jag säger under magen för den hänger fortfarande ner, fast mindre idag, haha). Jag har alltså kämpat bort 15kg från min förbannade kropp (kan vara mer för jag har inte vägt mig på typ 2 månader nu) och kommer FORTFARANDE inte i deras förbannade jävla byxor rent ut sagt!! Hur jäkla smal måste man vara för att få på sig det de säljer???? På gränsen till undernärd eller?
Jag va så fruktansvärt besviken att jag inte ville leta efter något annat utan gick därifrån efter det.
Visst de har sin B.B-avdelning men jag Vägrar att handla där längre när jag väger runt 88kg, det ska jag fan inte behöva!
Gick istället till Gina tricot för att trösta mig lite och kanske hitta något där. Mycket riktigt. Springer på ett par armygröna tights (färgen heter burned olive, orkar inte fota dem just nu) som i alla fall jag tycker va lite biker-inspirerade. Passade de? Klart de gjorde :)) Även fast de va dyra enligt mig så köpte jag dem...bara för att liksom.
När jag sen idag är inne på det andra Gina tricot vi har där jag bor så snubblade (läs: slet som en smått psykotisk galen person...kan verkligen inte behärska mig när jag letar kläder och jag dessutom har råd att köpa det utifall att jag skulle hitta något, haha) jag över ett par svarta finbyxor i en ganska cool modell men ändå rätt vanliga. Letade fram största storleken och tänkte prova för att se hur mycket mer jag kan tänkas behöva gå ner för att få på mig deras största storlek.
Jag behövde inte vänta länge för de passade idag!!!!!!!
Jag blev så glad att jag köpte de utan att varken tänka på pris eller vad jag egentligen ska ha de till...bara för att liksom. Som för att göra ett statement till H&M (as if they care?)
De kostade 399:- och jag kommer att lämna tillbaka dem imorgon för jag känner mig själv och kommer nog inte använda de allt för mycket, behöver pengarna till något annat.
Det verkade ju klart vara min dag så jag tog även en sväng till Cubus. Hittade som ni såg innan klänningen på rea och gick också förbi jeansen....där hittade jag ett par i Harem-modell och letade även där upp största storlek (44) och gick och provade. De passade inte bara bra, det fanns även marginal, kvävdes inte av att ha de på mig, fick inte den klassiska 2-magade-magen som man får av för tighta byxor och heller inte någon kameltå. Det betyder alltså att jag INTE behöver ha långa stora tröjor över för att dölja mage + kameltå som jag i vanliga fall behöver/behövde...HAHA! H&M sug på den!!!!!!!!!!!!!!!
Så vad kan vi då dra för slutsats av detta?
Till saken hör att byxorna som jag köpte från Gina idag, finns redan i min garderob hemma fast i annat mateial.
Bara det att de andra paret är inhandlade på H&M förra sommare....från B.B-avdelningen, i storlek 48!
Alltså är det bara JAG som tycker eller är det helt åt helvete? Seriöst?!
Jag har alltid försvarat H&M i vått och torrt men jag känner mer och mer för att helt bojkotta de och aldrig mer gå dit.
Vill de att unga tjejer ska känna sig feta, att de måste gå upp i storlek utan att det egentligen behöver vara så?
Jag vet flera av mina kompisar som nästan börjat gråta (jaja ni fattar vad jag menar) då dom kanske måste köpa en tröja i stl L, när de faktiskt är normalviktiga, sunda tjejer. De fattar inte alltid att det är H&M's fel, istället tror de att de blivit tjocka helt plötsligt.
Har jag fel när jag säger att det är vidrigt?
Hur kan jag på flera klädkedjor ha deras kläder (inga big size-affärer här inte) men när jag kommer till H&M så måste jag gå till Tjockis-avdelningen och dessutom gå UPP i storlek.
Det är ju heeeeelt sjukt. Ska man skratta eller gråta?
Det är hemskt!
Usch, vad upprörd jag blev nu...igen!!
Jag har inget klämmigt att avsluta detta inlägg med, jag är bara helt fågel-holk över hela grejen.....
Vad tycker ni? Ska det vara så här?
Jag vill dock poängtera att jag pratar om Byxor nu, övriga kläder på H&M som toppar, klänningar osv passar, det är just byxor som är problemet där.
Vore superkul om ni skriver vad ni tycker, kanske bara jag som blir upprörd?
Kram banan!
Jao...då va de dax igen.
Åt ärtsoppa idag på jobbet. Ja. Jäklans onödigt så här i efterhand men jag ser på saken så här:
* Gick upp 05:45 och va hur hungrig som helst.
* Åt frukost på jobbet ca 09:15...alltså en soppa.
* Sen har jag 2 soppor kvar på hela dagen. Hade inte tagit med fler eftersom jag slutade redan 13:30, men om jag skulle tagit en vid 13 dära hade jag bara haft en jäkla fjuttig soppa kvar på hela dagen och jag VET att jag inte klarar det, nu är liksom klockan 22 och jag är fortfarande vaken. Så jag resonerade med mig själv helt enkelt att det får bli ärtsoppa till lunch, det är ju faktiskt nyttiga bra grejer ÄÄÄÄÄÄVEN fast jag vet att det liksom inte riktigt spelar någon roll för vad jag än stoppar i mig så kommer jag ju ur ketonfasen, som bara kommer dra ut på min hunger ännu längre.....dumma dumma ms.fattie. Trött jag blir.
Nej nu SKA jag sova. Godnatt igen!!
* Gick upp 05:45 och va hur hungrig som helst.
* Åt frukost på jobbet ca 09:15...alltså en soppa.
* Sen har jag 2 soppor kvar på hela dagen. Hade inte tagit med fler eftersom jag slutade redan 13:30, men om jag skulle tagit en vid 13 dära hade jag bara haft en jäkla fjuttig soppa kvar på hela dagen och jag VET att jag inte klarar det, nu är liksom klockan 22 och jag är fortfarande vaken. Så jag resonerade med mig själv helt enkelt att det får bli ärtsoppa till lunch, det är ju faktiskt nyttiga bra grejer ÄÄÄÄÄÄVEN fast jag vet att det liksom inte riktigt spelar någon roll för vad jag än stoppar i mig så kommer jag ju ur ketonfasen, som bara kommer dra ut på min hunger ännu längre.....dumma dumma ms.fattie. Trött jag blir.
Nej nu SKA jag sova. Godnatt igen!!
1 timma.
Eller om mindre än en timma stänger blogg.se ner till 06:00 imorgon.
Får rappa på med sista inlägget för idag. Iiiih.
Jo en av er undrade för några dagar sedan om "fusk" någonsin förekommer.
Jag vill först poängtera att filosofin på Xtravaganza är att det inte existerar något fusk, eftersom det bara resulterar i dåligt samvete, som får en att må dåligt, som i sin tur kanske resulterar i att man struntar i allt.
Men för att svara på frågan så...ja, det händer ska jag erkänna. Ibland blir suget efter att tugga helt enkelt för stort. Jag tänker att jag inte blir mätt om jag bara tar mig en soppa utan går då istället iväg och köper något väääldigt dåligt. Äter det med andakt och njuter för visso i fulla drag men sen blir jag alltid ALLDELES för mätt, däst, svullen om magen och mår allmänt skit för vad jag gjort, dåligt samvete jaaa.
Det hände i helgen senast. Jobbade natt, och det är då jag tycker det är som jobbigast att hålla mig till sopporna. Dels för att man är vaken på natten och det är jobbigt för mig personligen (eller att jobba på natten snarare), sen är jag HELT ensam på bygget och ingen som kan kolla mig. Ja det är ju så, man skäms ju inte inför sig själv utan vad alla andra skulle tycka och tänka om dom visste eller kom på mig.
Det som hände var att de hade ätit kasslergratäng på kvällen och det fanns en form kvar och fortfarande ljummen. Det va kassler, potatismos och bearnaisesås....mmmm. Jag KUNDE bara inte låta bli. Men jag tog väldigt lite, i en liten skål och slog på lite ketchup. Tuggade länge och väl, njöt, det va gott som satan....tog sen lite mer men inte lika mycket.
Blev vrålmätt, sur i magen och svullen är bara förnamnet. Tog mig en samarin och det hjälpte lite.
Natten fortlöper och klockan 07 får jag åka hem och sova. Somnar ganska så omgående när jag kommit hem. Tills klockan är ungefär 14:00 på lördag eftermiddag. Jag vaknar upp ifrån något som jag helt ärligt trodde va en dröm, eller snarare hoppades jag det, fruktansvärda magsmärtor gott folk. Det gjorde så ont så jag tror aldrig förr jag kännt sån smärta i mitt liv. Det gjorde sååå ont, jag kunde inte andas, kunde inte röra mig och började snart att gråta av ren smärta. Låg i sängen och kved en stund men till slut kom jag ur sängen och halvkröp mot köket där jag visste att jag hade en påse samarin kvar, den sista. Dricker detta i köket och kan sedan ta mig tillbaka till sovrummet och somna om i någon timma för att senare vakna upp visserligen smärtfri men med en fruktansvärt svullen buk, illamående, sur och irriterad faktiskt. Mindes genast hurdan jag var när jag åt fel mat, hehe.
Så nu lär det dröja en BRA tag innan jag ätr någon sådan mat igen, om ens någonsin!
Thats my confession!
Får rappa på med sista inlägget för idag. Iiiih.
Jo en av er undrade för några dagar sedan om "fusk" någonsin förekommer.
Jag vill först poängtera att filosofin på Xtravaganza är att det inte existerar något fusk, eftersom det bara resulterar i dåligt samvete, som får en att må dåligt, som i sin tur kanske resulterar i att man struntar i allt.
Men för att svara på frågan så...ja, det händer ska jag erkänna. Ibland blir suget efter att tugga helt enkelt för stort. Jag tänker att jag inte blir mätt om jag bara tar mig en soppa utan går då istället iväg och köper något väääldigt dåligt. Äter det med andakt och njuter för visso i fulla drag men sen blir jag alltid ALLDELES för mätt, däst, svullen om magen och mår allmänt skit för vad jag gjort, dåligt samvete jaaa.
Det hände i helgen senast. Jobbade natt, och det är då jag tycker det är som jobbigast att hålla mig till sopporna. Dels för att man är vaken på natten och det är jobbigt för mig personligen (eller att jobba på natten snarare), sen är jag HELT ensam på bygget och ingen som kan kolla mig. Ja det är ju så, man skäms ju inte inför sig själv utan vad alla andra skulle tycka och tänka om dom visste eller kom på mig.
Det som hände var att de hade ätit kasslergratäng på kvällen och det fanns en form kvar och fortfarande ljummen. Det va kassler, potatismos och bearnaisesås....mmmm. Jag KUNDE bara inte låta bli. Men jag tog väldigt lite, i en liten skål och slog på lite ketchup. Tuggade länge och väl, njöt, det va gott som satan....tog sen lite mer men inte lika mycket.
Blev vrålmätt, sur i magen och svullen är bara förnamnet. Tog mig en samarin och det hjälpte lite.
Natten fortlöper och klockan 07 får jag åka hem och sova. Somnar ganska så omgående när jag kommit hem. Tills klockan är ungefär 14:00 på lördag eftermiddag. Jag vaknar upp ifrån något som jag helt ärligt trodde va en dröm, eller snarare hoppades jag det, fruktansvärda magsmärtor gott folk. Det gjorde så ont så jag tror aldrig förr jag kännt sån smärta i mitt liv. Det gjorde sååå ont, jag kunde inte andas, kunde inte röra mig och började snart att gråta av ren smärta. Låg i sängen och kved en stund men till slut kom jag ur sängen och halvkröp mot köket där jag visste att jag hade en påse samarin kvar, den sista. Dricker detta i köket och kan sedan ta mig tillbaka till sovrummet och somna om i någon timma för att senare vakna upp visserligen smärtfri men med en fruktansvärt svullen buk, illamående, sur och irriterad faktiskt. Mindes genast hurdan jag var när jag åt fel mat, hehe.
Så nu lär det dröja en BRA tag innan jag ätr någon sådan mat igen, om ens någonsin!
Thats my confession!
Jo det va så att...
Jag har något att erkänna.
Jag har fuskat.
På jobbet.
Idag.
Såg burken med årets första pepparkakor och kunde inte motstå.
Dom var vrålgoda.
Har aldrig ätit så goda pepparkakor.
Helt klart värt fusket.
Men det känns i magen nu vill jag lova, he he he.
Jag ska absolut inte försumma vad jag hitills har åstakommit, nej, jag mår alldeles för bra för att skita i det nu, och jag är så nära min drömkropp (känns det som i alla fall, haha)
Dom såg helt enkelt så goda ut att jag va tvungen att ta 1...2. Dom va så små.
Over and out!
